Tack för att ni gav oss hopp och en framtid!
När vi kom till Sverige var vi unga, fyllda av oro och osäkerhet. Vi hade lämnat våra hem och våra familjer bakom oss. Resan hit var svår och framtiden kändes mörk. Vi visste inte om vi skulle klara oss, men vi bar på hoppet om ett tryggare liv.
Och just då mötte vi er. Ni som öppnade era hem, era armar och era hjärtan för oss. Ni såg oss inte som främlingar, ni såg oss som ungdomar med drömmar, behov och styrka. Ni gav oss värme och trygghet, och framför allt, ni gav oss känslan av att vi inte var ensamma.
Det var inte bara i era hem vi mötte er. Vi mötte er i kyrkor och föreningar, på språkcaféer och i olika aktiviteter som ni ordnade för oss. Ni hjälpte oss att träna svenska när vi ännu inte kunde säga många ord. Ni satt bredvid oss vid borden, drack kaffe med oss, lyssnade på våra berättelser och lät oss öva, skratta och våga tala. Ni ordnade aktiviteter där vi fick delta, idrott, utflykter, läger, körer, middagar ,allt som gjorde att vi kände oss som en del av en gemenskap.
Genom er fick vi vänner, skratt och värdefulla minnen. Ni lärde oss inte bara språket, utan också svensk kulturen, traditionerna och glädjen i att vara tillsammans.
När vi kämpade med myndigheter, när väntan blev för lång och oron för framtiden för tung, fanns ni där. Ni följde med oss, ni stöttade oss, ni tröstade oss. Ni gav oss mod när vi höll på att förlora hoppet.
Vi vet att det inte alltid var lätt för er heller, Men ni stod kvar. Ni visade med era handlingar att kärlek och medmänsklighet är starkare än rädsla. Ni blev våra änglar, inte med vingar, men med öppna hjärtan, varma händer och en vilja att dela både glädje och sorg.
Jag på uppdrag av många vill säga tack, från djupet av hjärtan. Tack för att ni öppnade era hem. Tack för alla språkcaféer, alla samtal, alla leenden och alla tillfällen då ni fick oss att känna oss som hemma. Tack för att ni delade er tid, er energi och er kärlek.
Och nu vill vi ge er ett löfte. Vi unga som fick en chans här i Sverige ska göra vårt allra bästa. Vi ska studera, arbeta, bidra och bygga vidare på den gemenskap som ni har gett oss. Vi ska ta ansvar, vi ska vara med och skapa ett samhälle där fler får känna trygghet och hopp. Sverige är vårt hem nu, och vi vill vara med och bära det framåt med ansvar, stolthet, tacksamhet och kärlek.
Författaren Qasim Wahidi kom ensam till Sverige som 17-åring 2015. Han har utbildat sig till undersköterska, men även inom IT. Sedan 2018 varit aktiv i föreningslivet och är nu vice ordförande i Afghanska föreningen i Sverige. Planerar att utbilda sig vidare inom ledarskap.
Läs också sagan Sparvarna och änglarna