En sparv flög in och landade på min madrass. Några dagar innan hade han flytt ur sin bur. Han hade blivit fångad när han skulle fly till främmande land. Nu behövde han vila några dagar innan han återupptog sin flykt. På den korta tid han tillbringade i mitt bo flyttade han in i mitt hjärta.

Med sig på flykten tog han en annan sparv som länge funnits i mitt hjärta. Där borta i främmande land skulle de träffa den sparv som har den allra starkaste platsen i mitt hjärta.

De hade kommit under många år, sparvarna. Våra flyttfåglar brukar komma på våren och resa på hösten. Men de här sparvarna, de kom alla årstider, och de ville inte åka hem igen.

De kom till landet av mjölk och honung där alla sparvar fick ett bo, ordentligt med mat och där de fick gå i flygskola. De upptäckte att de själva kunde bestämma hur de ville flyga och vart. Sparvar kunde dessutom få flyghjälp för sina små syskon, sin älskade mamma och sin pappa – om han fanns kvar i livet förstås.

Landet av mjölk och honung. Från Bibeln, Gamla testamentet. När Gud ledde Israels folk ut ur Egypten lovade han att ta dem till ett land som ”flödade av mjölk och honung”.

De hade kommit några då och några då. Men så blev de fler och fler. Stora skockar med sparvar. Livet i Österlandet hade blivit för tufft. Tillsammans med tusentals andra sparvar, måsar, hökar, korpar började de den långa svåra resan mot Västerlandet.

De hade vingarna hopbundna så de hade inte kunnat lära sig flyga. De fick traska och traska på sina små fötter. Ibland kunde de snabba på färden genom att åka på ett tågtak eller under en buss – men det var inte ofarligt. Svårast var det när de tvingades åka på små små båtar överfyllda med fåglar, för de kunde inte simma. Ingen vet hur många sparvar som dog under resan.

När de kom fram till Norden mötte de helt nya varelser. De mötte tomtemammor och tomtepappor som gav dem mat, kläder, tak över huvudet och fotbollar. De mötte dvärgar som gav dem nya namn och nummer och bestämde vad som skulle hända med dem. De mötte smådjävlar som verkade snälla men som mest var ute efter guldpengarna som dvärgarna delade ut. De mötte nornor som visade dem vägen till kunskap och vishet. De mötte skogsrår som försökte lura dem på villovägar.

Alla de nya sparvarna längtade efter att själva få bestämma över sina liv. Till en början gick allt bra, även om mycket var svårt. Allting i Norden var annorlunda än i Österlandet. Språket, maten, toaletterna, att sova ensam, guden … Men de kämpade på, för de hade gott hopp om en god framtid.

Norden = Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island.

Österlandet var för länge sedan Finland, som var en del av Sverige. Sedan blev det Asien i berättelser och sagor.

Gud. Judar, kristna och muslimer har samma gud. Vi är alla Abrahams (Ibrahims) barn. Det gamla testamentet i bibeln är viktiga böcker i alla tre religionerna.

Norden styrdes av skogens konung, älgen, tillsammans med en grupp vargar. 349 björnar bestämde det som vargarna föreslog. En del av björnarna gillade nya fåglar och åt gärna blåbär om de blev bjudna. Andra björnar var arga på alla fåglarna och sa att allt var deras fel.

Här i Norden hade vi aldrig varit med om så stora fågelskockar, som nästan förmörkade himlen. Skogens konung, älgen, tillsammans med vargarna, bestämde att den här fågelinvandringen måste stoppas.

Livet för dem som redan var här måste göras så svårt att inga fler fåglar skulle vilja komma. Man ville också skicka bort åtminstone hälften av dem. Vargarna skrämde björnarna så att nästan alla ville göra likadant.

När sparvarna förstod att de måste lämna landet av mjölk och honung och resa till det oroliga Österlandet blev de mycket ledsna. De blev hopplösa, utan hopp, och fick svårt att lära sig nya saker. De kastades ut ur sina bon, fick klara sig på egen hand. Trollen stack upp sina fula trynen och sa alla möjliga dåliga saker om sparvarna. En del sparvar orkade inte leva längre.

Som tur är visade sig då ett stort antal änglar, som gav dem kärlek för kärlekens egen skull, och som delade med sig av de guldslantar de sparat till sin ålderdom. Många änglar lät sparvarna flytta in i sina egna bon. Sparvarna fick någon de kunde gråta hos.

Tillsammans med sparvarna kämpade änglarna mot vargarna för att sparvarna skulle få stanna. Kampen skedde på fredsänglars vis. Sparvarna satte sig ner på trappan, änglarna skrev tusen och åter tusen brev.

Allt detta tog många år. Sparvarna växte till kråkor, skator, duvor, änder och många andra sorters fåglar. Många är på väg att bli svanar, ugglor, storkar och örnar. En del har redan blivit småtomtar och hjälper andra. Andra är på väg att bli nordsvenska hästar som är de bästa att ha i skogen.

Till slut fick många tusen sparvar vargarnas tillåtelse att vara kvar i Norden om de skötte sig och snabbt blev arbetshästar eller tomtar. Sparvarna fick mat varje dag, de kunde flytta in i bon och de kunde äntligen känna sig lugna när de var hos nornorna. Men fortfarande behöver de hjälp av änglar när de ska fylla i papper eller när de längtar efter sin mamma.

Men de där som inte fick tillåtelse att bli arbetshästar eller tomtar – hur går det för dem? En del stannar hos sina änglar och fortsätter gå till nornorna. Andra får sova ute, de får be snälla människor om mat. Några träffar skogsrået eller näcken som tar dem ut på villovägar. En del blir fångade av jättarna som sätter dem i bur innan de tvingas resa till Österlandet.  

Flera tusen flyr vidare till främmande land. Där får de träffa nya tomtar, dvärgar, smådjävlar och änglar. Men allt är på ett främmande språk, de får inte träffa nornor, och de får inga bon. I stället får de sova i kalla tält på hårda gator. Vi vet inte än hur det kommer att gå för dem.

De som kommer till Österlandet får också ett svårt liv. Här är djävlarna på väg att ta över landet, och det smäller lite överallt. Några kan resa till sina mammor. Andra får lite hjälp av tomtar och änglar.

I Norden gläds vi änglar åt alla dem som nu fick vara kvar. Men vi är hela tiden oroliga för dem som inte har tillåtelse att vara kvar. Våra hjärtan sörjer dem som försvunnit till främmande land eller Österlandet.

Sparvarna har flyttat in i änglarnas hjärtan. Och vi änglar kommer aldrig förlåta skogens konung, vargarna eller björnarna.

Snipp, snapp snut, så tog sagan slut. 🙁

Författare: Ingrid Eckerman, grundare av nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!

Swish: 123 583 19 04
Bankgiro: 5228-2381
Bankkonto: SEB 5368 11 065 76 för
stående överföringar
Till butiken