september 4, 2022

Karin Fridell Anter. Foto Jan Kwarnmark, från MR-dagarna december 2021.

Migrationsverket har uppdragit till gränspolisen att utvisa 2300 personer till Afghanistan men utvisningarna kan inte verkställas. Det rapporterar gränspolisen genom TT den 1 september 2022. Gränspolisen hänvisar till att det inte går att få fram resehandlingar eftersom Sverige saknar formella kontakter med Afghanistan. Det finns heller inga säkra resvägar.

Ett annat sätt att beskriva situationen kunde vara att erkänna att Afghanistan är ett land i kaos, styrt av terrorister, skakat av våldsdåd och med ett samhälle där snart sagt ingenting fungerar. Ett land dit ingen enda människa borde tvingas resa, Men nej, det argumentet vill varken Migrationsverket eller regeringen föra fram.

I stället tvingas dessa människor ut i ett limbo där de inte får några bidrag, inte har rätt att arbeta för sin försörjning och inte har någonstans att bo. De ska leva på luft – eller på civilsamhällets hjälp – eller på olagliga och otrygga svartjobb – eller på stölder och prostitution. Eller ska de hellre dö?

Det handlar om kvinnor som har flytt från tvångsäktenskap, unga män som har flytt för att slippa slå ihjäl sina systrar, föräldrar som har flytt för att släkten inte godkänt deras förhållande och hotar att döda deras barn, pojkar som har sett sina pappor dödas och vet att de står näst i tur. Människorättskämpar, personer som lämnat islam, homosexuella. Människor som har bott många år i Sverige, som talar svenska och som i många fall inte ens har varit i Afghanistan, i varje fall inte i vuxen ålder. Om de mot förmodan skulle kunna skickas till Afghanistan skulle de inte kunna få något annat jobb än att tvingas in i talibanernas milis eller någon annan terrorgrupp.

Men de kan alltså inte utvisas utan måste bli kvar i Sverige. För mig är det helt obegripligt varför man då inte omedelbart ger dem uppehållstillstånd. Även om man inte bryr sig om deras liv och trygghet så skulle det i alla fall hålla dem borta från skuggsamhället. Barnen skulle kunna växa upp i trygghet, de vuxna skulle kunna jobba och betala skatt. Precis det som politiker av alla kulörer säger sig kräva av flyktingar och invandrare – men som de sedan ser till att det inte blir möjligt.

Jag är ordförande för föreningen Stöttepelaren, som ger mat och annat nödvändigt åt en del av dessa utsatta människor. Vi borde inte behövas. Det är skamligt att Sverige dömer människor till ett liv helt utan trygghet, och helt utan försörjningsmöjligheter. Men tyvärr, vi behövs. Varje vecka hjälper vi hundratals unga människor, och ytterligare många får hjälp av andra liknande organisationer.

Snart är det vinter. Tusentals afghanska flyktingar ska finnas i Sverige utan tak över huvudet, utan vinterkläder, utan mat för dagen.

Hur tänker de styrande politikerna? Vem av dem kan idag försvara att människor kastas i gapet på en terrorstat? Eller – förhoppningsvis – vem av dem vågar säga att detta är orimligt och se till att de afghanska flyktingarna får uppehållstillstånd?

Författare. Karin Fridell Anter ordforande@stottepelaren.se

Läs aktuell information om situationen i Afghanistan:

Civilsamhällets landrapport om Afghanistan sommaren 2022

Ge ett bidrag!

Swish: 123 583 19 04
Bankgiro: 5228-2381
Bankkonto: SEB 5368 11 065 76 för stående överföringar