Jag får regelbundet förfrågningar från kommunen om jag kan bli god man åt ett ensamkommande barn. Och då tänker jag:
Har ni informerat de blivande godemännen om vad de ger sig in i? Om frustrationen över bristande samarbete med socialen. Om den inledande frustationen även gentemot Migrationsverket, när beskedet dröjer, och om hur den frustrationen övergår till vanmäktig vrede när det väl börjar hända saker och godemannen tvingas åse vad som görs mot den unge.
Har ni gjort klart för godemännen att de måste lära sig juridik för att kunna bevaka att det offentliga ombudet gör vad hen ska, och ingripa om hen inte gör det? Har ni berättat att godemannens ekonomi kommer att bli rejält ansträngd när den unge tvingas leva på 1 800 kr i månaden och så småningom förlorar allt ekonomiskt stöd från samhället? Att hen plötsligt kommer att stå där med en hemlös vän som vill flytta in?
Har ni förberett godemannen på att hen helt utan eget psykologiskt stöd har att möta en annan människas djupaste förtvivlan, en älskad människa som förtärs av skäck och hopplöshet? Och att hen får räkna med att till slut förlora den som hen tagit till sitt hjärta? Allt detta genom de svenska myndigheternas försorg.
Många tusen svenskar har gått igenom samma sak som jag. 2015 sökte över 35 000 ensamkommande barn asyl i Sverige. Alla fick en god man. Ungefär hälften av barnen fick så småningom avslag på sin asylansökan.
En av de gode männen är Margareta Mörck, som berättar om sina erfarenheter i boken God kvinnas berättelse. Lotteriet i asylprocessen. Köp den i Stöttepelarens butik!
Författare: Karin Fridell Anter, ordförande för Stöttepelaren
F.d. god man åt två afghanska pojkar
Ge ett bidrag!
Swish: 123 583 19 04
Bankgiro: 5228-2381
Bankkonto: SEB 5368 11 065 76 för stående överföringar
Bli medlem!
Medlemsavgiften är minst 200 kr per år.
Glöm inte ditt namn + facebook-id.
Swish: 123 364 87 14
Bankgiro: 5289-2981