Margareta Söderberg

Margareta Söderberg på Konnsjögården augusti 2020. Foto Ingrid Eckerman

Gå vidare:
Bokens startsida
Om boken
Köp boken
Kontakt med författaren
Stöttepelarens startsida

Det var på Medborgarhusets trappa i Stockholm jag träffade Margareta. Hon satt där tillsammans med alla de afghanska ungdomarna, den där sensommaren 2017. Nu, tre år senare, var jag hemma hos henne på Konnsjögården, mitt ute i skogen i södra Dalarna, för att göra inspelningar och intervjua henne. 

Margareta Söderberg är 83 år gammal. Hon utbildade sig till bildlärare på Konstfackskolan,ett yrke hon knappast kom att utöva. Som småbarnsförälder startade hon Sveriges första föräldradrivna daghem vid en tidpunkt när daghem var en sällsynthet.  

Margaretas karriär kom att bli vissångerska och röstpedagog, men hennes verksamhetsfält var ”kulturpolitiskt gränsöverskridande”.
Tillsammans med livskamraten Claes von Rettig, regissör, dramatiker och poet, skapade hon aktiva mötesplatser: Skeppsholmsfestivalen 1977 ( 11 dagar där 40.000 tusen människor deltog i en mångfald aktiviteter), Söderfestivalen 1978 – 80, och Folkkulturcentrum på Skeppsholmen 1982, där båda var drivande i över  10 år. Arbetet var i stort sett ideellt.

Parallellt med detta skrev och iscensatte Claes många musikteaterföreställningar där Margareta deltog i bärande roller. Alla spel var öppna för medverkan, en folklig teater. Några exempel är Bergslagskantaten som turnerade landet runt med 40 personers ensemble under 7 års tid, Nils Holgerssons underbara resa på Folkkulturcentrum, Dan Anderssonspelet i Dalarna, och Moa Martinssonspelet i Nynäshamn med manus av Sture Karlsson.

Konnsjögården i Södra Dalarna var under många år hennes reträttplats. Sen 2004 är det hennes hem. På Konnsjögården anordnade hon under 25 års tid sommarkurser i olika skapande ämnen. År 2009 – 2013 anordnades där Vildrosfestivalen, “en liten rasande festival”.  Det var en kontaktfull mötesplats med musik från olika länder. “Jag tror vi måste mötas och få tillgång till våra egna uttryck. Varje människa har en unik potential – den behövs om vi ska kunna förändra världen!”

År 2013 blev hon ensam efter 36 års kärleksfullt förhållande. Hon arbetar nu med boken “Mina sinnens färdkamrat”, en dagboksmosaik byggd på Claes och hennes egna dagböcker.

Margareta var, liksom jag, på Medborgarplatsen den där dagen i september 2015 när Stefan Löfven lovade ”Mitt Europa har inga gränser”. Den dagen när vi jublade, när vi kände att vi var fler än främlingshatarna, att vi hade vår statsminister på vår sida. 

Margareta gick med i facebookgruppen Stoppa utvisningarna till Afghanistan! våren 2017. Via den fick hon ta del av ungdomarnas berättelser på svenska – det var många fina texter som lades ut på hemsidan. I södra Dalarna ingick hon i ett nätverk som stödde flyktingar. 

I december 2017 skrev hon “Öppet brev till mina folkvalda. Ni har blivit mina fiender!” Inlägget ledde till hundratals kommentarer på Facebook. Det fick henne att känna ett särskilt ansvar att på något sätt fortsätta kampen.

En afghansk pojke kom att stanna i hennes hus under 9 månader. Han for sedan till Afghanistan. Det var ett smärtsamt avsked. Margareta skrev deras berättelse: “Undan för undan tog vi plats i varandras hjärtan“.

Gensvaret var enormt. Då kom hon ihåg alla andra fina texter hon sett. Hon bad ungdomar och vuxna att skicka henne texter. Ett stort antal har hon samlat i antologin “Finns det  plats för mig i världen?” – en av de finaste böckerna som har skrivits om vårt flyktingmottagande sedan 2015.  

Ingrid Eckerman oktober 2020

Shame on you! Tal hållet av Margareta vid demonstrationen mot utvisningarna på Mynttorget 24 november 2019. Publicerat i eFolket 4.1.2020.

Konnsjögården ligger i södra Dalarna. Foto Ingrid Eckerman