En ny framtid?

Just idag debatterar riksdagspolitikerna om det nya lagförslaget gällande uppehållstillstånd för gymnasiestudier. Ett förslag som skulle kunna ge många asylsökande men även papperslösa ungdomar en ny möjlighet att få stanna i Sverige.

Förslaget, som riksdagen kommer att rösta om på torsdag (7/6), är mycket välkommet. Det handlar om hur tusentals ungdomar, men även åldersuppskrivna barn, ska kunna få tillfälligt uppehållstillstånd för att kunna studera, och förhoppningsvis, en dag ska få uppehållstillstånd om de lyckas få arbete inom en viss tidsram.

Många av dessa unga har just i dagarna drabbats av det ganska ofattbara; de har fått beslut om utvisning samt att stödet från Migrationsverket har avslutats. Med tre dagar fram till vetskap om lagen kommer att röstas fram samt ca 4 veckor fram till att det i så fall vinner kraft så står de barn och ungdomar som omfattas av lagen på samhällets skuggsida; utan boende, utan pengar, utan rättigheter och med en stor rädsla.

Tänk dig:

Du har varit i flykt hela ditt liv. Du började arbeta när du var 6 år gammal. Du, din mor och dina syskon fick bo hos er arbetsgivare när din far dödats av talibaner och ni hade flytt till en annan stad i hemlandet. Du fick aldrig möjlighet att gå i skolan, du var tvungen att arbeta 10-12 timmar om dagen. Det handlade inte enbart om att arbeta, livegna hos arbetsgivaren utnyttjades även både modern och du själv. Brännmärkena på din arm vittnar om det: bokstäverna som aldrig går bort är arbetsgivarens intialer. När du fyllde 10 år så gav du dig av från år av förnedring och misshandel. Ensam till Pakistan. Väl där var du beroende av andra människors välvilja, du kämpade på med olika arbeten och en del arbetsgivare var faktiskt snälla. Du lärde dig att läsa och skriva på egen hand och med hjälp av dina vänner.

En dag smällde en stor bomb. Du träffades i bakhuvudet och har haft svårt att höra sedan dess. många människor dog och du tror att det fortfarande finns bombsplitter i ditt huvud. Du vågade inte stanna. Med en vän tog du dig till Iran. I Iran fick du arbeta tungt med att mura nya hus och bära sten. Fram till att din arbetsgivare försökte rekrytera dig till krigets Syrien; om du dog skulle du få hamna i paradiset. Du vägrade och då ifrågasatte din arbetsgivare om du verkligen var en god muslim. Då blev du utkastad från arbetet, där du även hade din sovplats. Din arbetsgivare behöll din lön och hotade med att anmäla dig till polisen som illegal arbetare.

Det var då du begav dig till Europa. Till Sverige. Där du hamnade i ett familjehem som ansåg att du var någon form av arbetskraft. Efter ett tag fick du byta familjehem, du var mycket glad över att få gå i skolan, men den dagen du fyllde 18 år så fick du avslag från migrationsverket på din asylansökan, familjehemmet tackade för sig, de skjutsade dig inte ens till tåget som skulle ta dig till Migrationsverkets vuxenboende i en annan del av landet. I den nya staden så kom ingen för att möta dig, så som det var utlovat. Du visste inte ens åt vilket håll du skulle gå och du hade knappt lärt dig svenska. Du slet med dina väskor halvmilen fram till boendet. Väl framme fick du veta att du inte skulle få möjlighet att fortsätta få gå i skolan. Din god man avslutade uppdraget med att skicka ett sms till dig:

Grattis på din 18-års dag, lycka till i framtiden!

Du flyttades från anläggning till anläggning allt efter det att Migrationsverket valt att lägga ned dessa. Längre och längre bort från de vänner du hade fått i Sverige och från den skolan som du älskade att gå till varje morgon. En vän föreslog att du kunde komma tillbaka, du sov hos olika vänner varje natt, när personalen på deras boenden gått i säng för natten. Ibland fick du sova i vännernas familjehem där du kände dig tryggare och kunde tvätta dina kläder. Men ibland sov du ute, om det inte var för kallt. Då sov du på lektionerna i skolan istället.

Nu har du fått besked om att inte få prövningstillstånd hos Migrationsöverdomstolen. Du har fått veta att ditt dagsbidrag på 61 kr om dagen är stoppat men Migrationsverkets handläggare har sagt att du kan få 30 000 kr när du väl hade åkt tillbaka till krigets Afghanistan. Du är för rädd för att åka, för dig finns ingen framtid med en flygbiljett till Kabul i handen.
 
Du är rädd för att stanna, tänk om de röstar mot lagförslaget i riksdagen? Du är så nära att kunna få uppehållstillstånd... men samtidigt så långt ifrån. Hur ska du klara dig fram tills du beviljas uppehållstillståndet? Du har fått höra att även om lagen kommer så finns det inte någonstans för dig att bo, du kommer fortsätta vara hemlös i Sverige. Du är så ledsen för din vän som hjälpt dig så många gånger, din vän kom en dag försent till Sverige för att inte omfattas av lagförslaget.

Det här är verkligheten för väldigt många unga i Sverige idag. De har förhoppningsvis möjlighet till en framtid i Sverige, men de behöver stöd för att klara av tiden fram till dess att nya lagförslaget vinner kraft. Om det nu gör det... men den tanken blir för mycket för mig att ta del av nu.

Du kan bidra till att de härdar ut fram till att deras framtid blir verklighet genom att skicka ett ekonomiskt bidrag till:

bankkonto SEB 5368 11 065 76                    
bankgiro 5228-2381                                  
swish: 1235831904